Infiltratören

Jag har faktiskt fått lite tid över, fast att jag är bra på att fylla upp den med annat skräp. Igår var det en repris av lyxfällan. Alltid lika kul med idioter som inte fattar att det kostar pengar att köpa saker med hjälp av lån.

Tack vare min sömnbrist har jag lyckats läsa igenom Infiltratören av Lars Wierup. Jag rekomenderar starkt den boken, första halvan. Första halvan handlar om hur infiltrationen gick till och vad som hände under tiden. Mycket spännande och intressant läsning.

Andra halvan handlar om vad som hände i rättegången.

"Den polisen anklagar den polisen för det och det var inte sant för då kan den första polisen åka dit för nått annat men så va det sant i alla fall för då kunde den andra åka ditt för nått annat."

Ungefär så håller det på.

Det som gör boken extra bra är att den inte är byggd på en sann historia utan att det är en sann historia. Ni vet ju hur det gick för Liza Marklund hon fick ju lite skit för att hennes bok inte var sann

"marias kille var ju sydamerikan och inte norrlänning som det står i boken", för det gör ju stor skillnad när det gäller handlingen. Jag tycker gömda och asyl var sktibra böcker fast det inte var 100% sant.

Infiltratören däremot kommer nog inte att få samma kritik. Jag tror faktiskt på handlingen, Lasse har till och med lagt ner jobb på att klämma in referenser till domslut, articklar och undersökningar för vart enda lilla grej. Sen kommer jag inte att ta red på om domslut jasdf79weqrl eller vad det står är sant eller bara en påhittad bokstavs och sifferkombination. Lars Wierup kan med andra ord knullat mig rejält. Men det va skönt.

Jag förstår inte varför författare ska ha namn man inte kan stava till Jan Guillou samma sak. Är det för att dom ska utmana sig själva bara för att dom är så jävla duktiga på att skriva. "Om jag har ett krångligt namn får jag i alla fall en utmaning när jag skriver mitt namn"

Frederiket Hännineninenx