måndag 25 januari 2010

Kulturar mig

Tiden som jag inte la framför datorn idag passade jag på att kultura mig. Med en mugg rödvin i handen gick jag runt och tittade på lite svartvita foton av Bertil Strömberg.
Endel grejer kändes så där intressanta som till exempel tre träd på ett kalhygge, men det fanns något intressant med bilderna. Bertil verkar ha något gemensamt med en del religiösa människor, i alla fall viljan att inte vilja veta. Hur kunde jag ha så tur den gången? Kan man inte förklara det måste det ju va gud.
Nu vet jag ingenting om Bertil och gud men jag tror frågan varför man hittar en övergiven latrintunna på Öns strand mitt emot strömpilen är betydligt mer intressant än svaret. Och varför hänger man upp döda fåglar? Bertil vill inte veta, bilderna blir mer spännande så.

Delen som jag tyckte var bra var en för mig ny konstform som jag inte sett för. Slänga in olika grejer i en scaner så som ett löv eller en död fågel. Lite obehagligt men det visade detaljer som man normalt inte ser.

För att kompensera kulturigheten så avslutade vi kvällen med filmen Snuten i Varuhuset som handlar om en överviktig snäll väktare som blir kär i en snygg tjej. Han pruttar visserligen inte men många traditionella tjockiskämt var med.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Filmen rekomenderad av Jennyjo. jag tänkte när emma och lidde hade hyrt den, att herre gud hur tänkte ni nu, den här filmen kan ju bara inte vara bra.. men de var den ju haha eller asså inte bra kanske, men jävligt rolig! eller så är det jag som har dålig humor?

Fredrik sa...

Jag håller med dig den var rolig på charmigt sätt. Bra för en myskväll eller kanske på en date. Om det inte är en filmvetare man datear vill säga.