Tårtgeneralen

Det gick ganska fort att vänja sig vid en timme om dagen. Nu kollar jag facebook lite fort, mejl och lite småsaker.

Däremot har TV-spelandet minskat rejält men det beror också på att jag precis innan jag började med en timme om dagen spelat igenom assasins creed II och tagit alla trofér utan tre. Jag var lite mättad helt enkelt.

Men det känns bara bra, jag har hunnit med gymmet tre gånger den här veckan och läst ut en bok. Tårtgeneralen av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson. Det är kanske ingen bok som går till världshistorien och jag hade lärt mig mer om jag läst någon tråkig kurslitteratur. Ändå känns det som om jag får ut betydlig mer av fritiden när jag läser en bok än när jag läser facebook-inlägg som "ska duscha", "har precis tagit första ölen" och "nu ska jag gå och lägga mig, natti natti allihopa".

Jag gillade verkligen boken Tårtgeneralen, dom två programledarna lyckades med det dom brukar göra. Leta upp ett riktigt original och göra nått kul om den personen.

Den här gången var personen Hasse P som verkar vara en riktigt skön lirare, en nykter alkoholist som gör allt för att stärka varumärket Hasse P.

Det är främst en roligt bok men både glädjande och sorglig. Hasse P gör verkligen allt för att staden Köping ska få bort sin tråkstämpel igenom att skapa en gemensamhet mellan alla, både unga och gamla. Största anledningen till att ta bort tråkstämpeln är visserligen att alla ska veta att det var Hasse P som gjorde det och att han ska bli folkets hjälte.

Med några av sina ideer lyckas han verkligen som exempel den 510 meter långa smörgåstårtan. Däremot kände jag ett enormt medlidande med Hasse P när han fick för sig att alkisarna vid domus pratar skit om honom och hur jobbigt det är när någon politiker lyckas bli Köpings tillfälliga hjälte när hon arrangerar en enorm grisfest.

All jakt efter ett bra rykte och det starka sorgen när ryktet sjunker gör att handlingen lika väl skulle kunna utspela sig i regeringens korridorer men nu är det delvis på en camping strax utanför Köping.

Tårtgeneralen har en väldigt bra historia och dessutom lyckas Filip och Fredrik berätta den på ett väldigt underhållande sätt.