För ett tag sen hade jag och en vän en vänlig diskussion om ett problem som har med fysik att göra. Jag som läst fysik vet givetvis svaret men den andra som är ointresserad inser inte att det handlar om fysik ser ett helt annat svar. Där är en given konflikt men båda är nyktra och vi släpper det med en kompromiss om att båda har lite rätt, vilket båda också hade.
Ändå går jag och funderar på hur jag på ett retoriskt sätt ska förklara för den här personen hur fysiken fungerar. Inte för att bevisa att personen har fel och inte för att jag gärna vill sprida läran om fysiken. Varför gör jag det då? Jag vet inte.
Jag har funderat på saken och kommit fram till att det är mitt intresse för retorik som driver mig. Jag vill komma på pedagogiska och trovärdiga sätt att förklara saker eller övertyga någon på. Inte för att övertyga eller lära ut utan bara för att det är kul.
Om någon då inte är intresserad av fysik och inte vill bli övertygad. Varför ska jag lägga ner energi på det? Jag tjänar inte ens själv på det, i bästa fall blir det bara dålig stämning nästa gång vi träffas.
Därför söker jag dig som vill bli övertygad om något eller vill få något förklarat.
Det är givetvis alltid roligare att förklara för någon som är intresserad. Därför erbjuder jag mig att försöka övertyga dig eller förklara något för dig som du vill bli övertygad om eller är nyfiken på.
Det kan vara vad som helst, vill du bli övertygad om att byta jobb, partner eller bil. Hör av dig. Vill du att jag ska förklara varför jorden är platt, saker inte faller neråt eller vad luften i kokande vatten kommer ifrån.
Hör av dig.
Jag garanterar inte att mina svar är rätt eller att jag står för det jag säger men jag gör det för det är kul.
Snälla jag vill övertyga dig om vad som helst. Tänk på att övertyga kan vara en synonym till att peppa.
För mig är det bara kul men för dig KANSKE det är en stor tillgång.
Mejla, ring, hälsa på, kommentera på facebook eller här i bloggen alla sätt att göra förfrågningar på går bra.
Jag väntar på dig.
torsdag 17 mars 2011
måndag 7 mars 2011
vett och etikett för facet
Jag har många gånger suttit vid facebook och tyckt synd om människor och undrat "varför gör dom bort sig?" men aldrig tänkt tanken att göra något åt det eftersom dom gör bara bort sig själva, dom skadar ingen annan.
Men jag vill ändå komma med lite tipps
Många ser facebook som ett billigt sätt att skicka roliga SMS till sina vänner. Problemet är att på facebook går inte statusarna bara till dina suparpolare utan till alla i din telefonbok. Beroende på vad du har för inställningar så kanske även alla i dina vänners telefonböcker kan läsa dina "SMS" om att du precis tagit första ölen och ska fixa samlag under kvällen.
I det här fallet är det värsta som kan hända att din arbetsgivare undrar varför du inte ska komma tillbaks efter lunchen. Även om du inte är vän med din chef så finns det en risk att någon på lunch-rasten flyttar ögonen från sin smartphone och utan att tänka på vilka som är närvarande utbrister "Leffe har redan korkat upp!".
Så långt allt väl för det är fortfarande du själv som får ta konsekvenserna.
Ett annat scenario är att ditt barn på något sätt snappar upp att du ser fram emot att bli av med ungen så att du kan börja supa. Skulle det kännas bra?
Kanske risken inte är så stor att det händer men folk gillar att snacka skit och alla tänker bevisligen inte alltid på vem som lyssnar. Sen går ryktet.
Antagligen håller dom flesta med om att det är lite tragiskt om det händer, men det handlar mest om otur.
Om du däremot hyllar din drog eller smutskastar din partner och samtidigt är facebook-vän med ditt barn som är under 13år så är det inte otur om barnet får reda på det.
Det är ungefär här jag tycker att man kan sätta en gräns. Har man utav någon anledning ordnat ett facebook-konto till sin unge så att den kan spela farmville så har man ett vist ansvar. Du borde inte skriva den skit som du inte skulle säga direkt till dit barn eller skrika i snabbköpskön.
Har man barn som är gammalt nog att ordna ett eget konto trots att den är under 13 så är det nog smart att vara vän med ungen även på facebook så att man har lite koll. Även då borde man tänka sig för.på samma sätt. Är du riktigt jävla pretto som jag kan du påminna släkt och vänner som också är vän med dit barn att också visa samma hänsyn eller bli "ovän" med dit barn.
Nu framstår jag kanske som någon med pekpinnen som ska säga till folk hur dom ska bete sig. Så är inte fallet man får gärna skriva att man käkar spliff till frukost, äter öl till lunch och dricker fett till middag så man är riktigt laddad när man ska knulla alla sin mormors dvärgar. För min del är det även ok att faktiskt göra det om alla inblandade är helt överens.
Jag tycker bara att det är dumt att såra andra. I exemplet ovan kan till exempel din partner, mormor eller hennes dvärgar ta illa upp. Att dina arbetskamrater och andra människor tycker att du är en stor idiot är bara ditt problem. Det värsta är kanske att dina barn kan få en ganska skev bild av normal kosthållning.
Att jag själv skrev en hemsk mening om dvärgar i en blogg där minderåriga kan läsa det bevisar att jag inte är den som vill säga vad som är rätt eller fel. Att jag gör det i slutet av ett långt blogginlägg som en normal 10-åring inte orkar läsa bevisar att jag tänkt mig för innan jag skrev det.
Det är det enda jag vill ha sagt och jag skriver det på facebooksätt så att alla fattar.
TÄNKT ER FÖÖÖÖÖR!!! INNAN NI SKRIVER IDIOTISKA GREJER!!! JÄÄÄÄVLAR IDIOTER!!!!!
Men jag vill ändå komma med lite tipps
Många ser facebook som ett billigt sätt att skicka roliga SMS till sina vänner. Problemet är att på facebook går inte statusarna bara till dina suparpolare utan till alla i din telefonbok. Beroende på vad du har för inställningar så kanske även alla i dina vänners telefonböcker kan läsa dina "SMS" om att du precis tagit första ölen och ska fixa samlag under kvällen.
I det här fallet är det värsta som kan hända att din arbetsgivare undrar varför du inte ska komma tillbaks efter lunchen. Även om du inte är vän med din chef så finns det en risk att någon på lunch-rasten flyttar ögonen från sin smartphone och utan att tänka på vilka som är närvarande utbrister "Leffe har redan korkat upp!".
Så långt allt väl för det är fortfarande du själv som får ta konsekvenserna.
Ett annat scenario är att ditt barn på något sätt snappar upp att du ser fram emot att bli av med ungen så att du kan börja supa. Skulle det kännas bra?
Kanske risken inte är så stor att det händer men folk gillar att snacka skit och alla tänker bevisligen inte alltid på vem som lyssnar. Sen går ryktet.
Antagligen håller dom flesta med om att det är lite tragiskt om det händer, men det handlar mest om otur.
Om du däremot hyllar din drog eller smutskastar din partner och samtidigt är facebook-vän med ditt barn som är under 13år så är det inte otur om barnet får reda på det.
Det är ungefär här jag tycker att man kan sätta en gräns. Har man utav någon anledning ordnat ett facebook-konto till sin unge så att den kan spela farmville så har man ett vist ansvar. Du borde inte skriva den skit som du inte skulle säga direkt till dit barn eller skrika i snabbköpskön.
Har man barn som är gammalt nog att ordna ett eget konto trots att den är under 13 så är det nog smart att vara vän med ungen även på facebook så att man har lite koll. Även då borde man tänka sig för.på samma sätt. Är du riktigt jävla pretto som jag kan du påminna släkt och vänner som också är vän med dit barn att också visa samma hänsyn eller bli "ovän" med dit barn.
Nu framstår jag kanske som någon med pekpinnen som ska säga till folk hur dom ska bete sig. Så är inte fallet man får gärna skriva att man käkar spliff till frukost, äter öl till lunch och dricker fett till middag så man är riktigt laddad när man ska knulla alla sin mormors dvärgar. För min del är det även ok att faktiskt göra det om alla inblandade är helt överens.
Jag tycker bara att det är dumt att såra andra. I exemplet ovan kan till exempel din partner, mormor eller hennes dvärgar ta illa upp. Att dina arbetskamrater och andra människor tycker att du är en stor idiot är bara ditt problem. Det värsta är kanske att dina barn kan få en ganska skev bild av normal kosthållning.
Att jag själv skrev en hemsk mening om dvärgar i en blogg där minderåriga kan läsa det bevisar att jag inte är den som vill säga vad som är rätt eller fel. Att jag gör det i slutet av ett långt blogginlägg som en normal 10-åring inte orkar läsa bevisar att jag tänkt mig för innan jag skrev det.
Det är det enda jag vill ha sagt och jag skriver det på facebooksätt så att alla fattar.
TÄNKT ER FÖÖÖÖÖR!!! INNAN NI SKRIVER IDIOTISKA GREJER!!! JÄÄÄÄVLAR IDIOTER!!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)